Etikett: födelsedag

2 år i dag!

Tiden har bokstavligen sprungit i väg….tycker fortfarande jag nyss vaggade fram höggravid å trött. I dag exakt 16:01 är de två år sedan Samson lämnade tryggheten i ”brunkulan”. Mycket har hänt under den tiden, föräldraskapet i sig hade jag rätt svårt att ta in direkt på BB (se bilderna nedan från lite av varje de senaste åren). Minns fortfarande när barnmorskan la upp Samson på bröstet direkt efter förlossning och min första tanke var, vem är det hör, ska han med oss hem nu och hänga med oss typ resten av livet nu? M hade betydligt enklare att knyta an till Samson direkt. Delvis har jag misstänkt att det hade att göra med att graviditeten int3 var ngn dans på rosor direkt och att allt bara plötsligt var över från en dag till en annan. Hur som helst, det blev ju riktigt bra tillslut.

I går tog jag och M en stund på kvällen och pratade om hur livet har förändrats och hur våra upplevelser var direkt på BB och hur Samson är i dag. Lite milt sagt kan vi konstatera att han är ENVIS (undra vem han har fått de ifrån) och har en tydlig egen vilja. Sen gillar han verkligen att äta, särskilt mango, gröt och mina köttbullar och att dansa. Inte helt otippat avskyr han när vi måste ”bråka” med kammen och försöka fixa hans hår och byta blöja.

Perioden just nu gillar verkligen både jag och M, Samson pratar och är med på ett helt annat sätt än i höstas. Nu får vi ju respons , kan skoja , skratta och även ha vilda diskussioner när Samson vill försöka bestämma. Tiden som mjölkfabrik är tack å lov ett minne blott!

Jag smälter när han kryper upp på mig i sängen på morgonen å säger, mamma gosa och krama. Eller som han sa till mig och pappa i bilen hem fån dagis för några månader sedan, Morsa (morfar) älska mommo! Vi fick även oss ett gott skratt härom veckan,när samson och Morsa var nere i vardagsrummet och Samson sa, leta leta dää och pekade under soffan. Pappa ropade till mig, har han tappat någon leksak under soffan? Sa bara, kanske vet inte. När jag kommer in i vardagsrummet fortsätter Samson att säga , den är borta och pekar mot soffan. Snälla Morsa kryper in mot soffan och skjuter ut den från väggen för att kolla bakom den. Men hittar ingen leksak, under tiden flyttar sig Samson till altandörren. När sedan Morsa frågar igen, är leksaken här? står Samson och skrattar vid dörren och säger, LURAD!

I morse firade vi Samson lite med att vara hemma båda två och inte behöva stressa in till jobbet, utan äta frukost tillsammans, sjunga och låta honom välja frukost och öppna paket. Valet blev, en tallrik med bara mango och sedan en med mango, havregurt och min müsli. På bilden syns Samson i sin nya ”bagarkläder” som han blev mycket glad för. I kväll är planen att vi ska äta våfflor med bär och grädde.I morgon blir det lite kalas med släkten hemma.

Som sagt fullt ös och överraskningar är det som gäller just nu. Jag börjar mer och mer fatta att det gäller att suga in så mycket som möjligt av tiden med Samson just nu och ångrar inte en sekund att jag valt att jobba lite mindre under en period. Ska ju jobba minst 20 år till och min guldklimp är ju bara så här liten en gång i livet!

 

       

 

Ingen vanlig dag

I lördags fyllde min pappa 73 år, har svårt att ta in den siffran…Samson har ju just fyllt 1,5 år och pappa över 70. Vi har en hel del gemensamt jag och pappa, som mamma säger, DU är verkligen lik din far! Delvis håller jag med henne, får starkaste gemensamma nämnare är idrotten. Enda sedan jag började idrotta i lågstadiet har pappa alltid varit engagerad och lagt Galet mycket timmar i olika träningshallar etc. Självklart har även mamma hjälpt till mycket med skjutsande, fixande av mat, tvättande av kläder och gett mig möjlighet att få åka på träningsläger och tävlingar långt utanför Norden.

Tillbaka till det här med idrott i pappas och min relation. Om jag inte minns helt fel, så var det till min 18 års-dag som jag för första gången fick en fotbollsresa med honom i present av honom och mamma. Vi åkte till London och skulle se Westham på deras hemmaplan. Varken mamma eller pappa var helt säkra på att jag skulle gilla livefotboll då. Vilken fullträff det blev, enda sedan den dagen har jag ÄLSKAT det!

Nu till en annan sak som jag och pappa har gemensamt, vi är båda målinriktade. Kort efter vår första fotbollsresa satte vi upp målet att innan pappa fyllde 70 skulle vi ha sett alla de riktigt stora fotbollsarenorna i Europa och gärna ha fått se våra favoritlag.

Nästan sagt som gjort, efter resan till London har vi sett;

Serie A, Milan-Inter
Champions League,  Man United- Roma
Champions League, Liverpool-PSV
Spanska Ligan, Barcelona- Valencia
Premier League, Arsenal-Sunderland

Och det har varit SJUKT skoj! ”Milanderbyt” var något mycket speciellt, kokande San Siro där vi åt de godaste mackorna någonsin (snackar fortfarande om dom då och då).  Kvartsfinalen i Champions League,  Man United- Roma 2007 när United vann med 7-1! MÅLFEST! Sen glömmer jag tyvärr aldrig hur obehagligt det vara utanför arenan den kvällen.”Roma-supportrarana” kastade brinnande tegelstenar mot polisen och att pappa till och med sa, nä du ”Junior”(han kallar mig det ibland) -Nu vill jag att du håller mig i handen! Minns även otroligt väl dagen efter när vi chansade och tog tåget till Liverpool och köpte ”svartbiljetter” till nästa kvartsfinal, Liverpool-PSV i källaren på en av barerna utanför Anfield.

Spanska ligan är helt klart den största besvikelsen av våra resor tillsammans. Älskar Barcelona som stad men vilken död arena, drygt 89 000 på läktaren, typ inga sånger alls, ENDAST vid mål (1-0 till Barca). Annars tyst och avslaget, i England kan man väl säga att det är en helt annan sak. Sånger, ramsor och liv på läkaren i stort sett hela speltiden ut. Min och pappas senaste match såg vi 2015 i London, Arsenal-Sunderland. En okej match, framför allt var det skoj att få se en så nybyggd arena =)

En annan likhet som jag och pappa har är intresset att vilja röra på oss. Fram till att han var 67 cyklade han  ca 10 mil/v i stort sett året om. Här måste jag erkänna att jag viker ner mig, när det blir för kallt och halt. Men inte pappa,  drog bara på sig mer kläder och körde! Som bekant så älskar jag ju att röra på mig, klarar knappt av de TRISTA dagarna med ”admin-uppgifter” vid datorn. Max kan jag sitta 40 min i sträck sen SKRIKER min kropp, RÖR PÅ DIG ASAP! Liknande känsla infinner sig hos mig när jag blir sjuk och måste ligga och vila, efter max 2 dagar, börjar det dra i ländryggen, höften och skruvfoten blir stel.

Nu mer om firandet av pappa i lördags. I och med att mamma och pappa renoverar sitt kök, så går det inte att ha middagar där ännu. Så hela familjen med lite släkt och vänner kom ner till mig och mina guldklimpar. Det blev lite plockmat först, ostar, rödbetor med chevré (se bild nedan), bröd och Champagne att skåla i.

Sen till huvudrätt blev det en klassisk köttbit (entrecote) med sötpotatis pommes och bea samt sallad. Till efterrätt och paketöppningen, gjorde jag en egen chokladpudding på mycket mörk choklad (pappas favorit och inget i mammas smak alls). Tilllbaka till paketöppningen, redan när de första gästerna kom ville Samson ta paketen och öppna direkt. Visserligen, ficka även han två egna paket som han öppnade i ett nafs. Sen ville han till varje pris dra runt ett av pappas paket i ett snöre stora delar av kvällen (se bilderna nedan).

  

Utöver det blev det så klart mycket lek med släkt och vänner för hans del. Det är vad jag kallar riktigt bra stimulans och perfekt sömnpiller för ett litet barn =)

Sist men inte minst några ord om egenskaper som jag verkligen tycker om hos pappa. Han har ALLTID ställt upp för mig, oavsett om det varit att hämta mig inne i stan 03.00 efter en festkväll, skjutsat mig till träningar, kompisar eller som så ofta nu, hjälpa oss med hämtning och lämning av Samson. Det UPPSKATTAR jag verkligen. En annan egenskap är att kunna ge saklig kritik när saker inte är bra, tidigare kunde det vara i småskolan eller när jag pluggade på GIH och nu kan det vara när jag ska skriva offerter eller liknande till klienter. Ibland pekar han med hela handen och säger bara, Du Junior, – det där var ingen merit! Andra gånger kan han ge konstruktiva förslag på förbättringar.

Den sista rollen som pappa verkligen ha klivit rätt in i så är det som morfar till Samson. I början märktes tydligt att han inte vara lika bekväm som mamma att hjälpa till med att vara barnvakt mer än någon timme i taget. Det gick snabbt över och nu hämtar han på förskolan, lämnar, lagar grötfrukost, kryper ner och sover middag med honom, busar eller bara tar upp Samson i famnen och gosar (se bilden nedan). Till pappas stora glädje har Samson även nyss lärt sig att säga ”Moffar” innan sa han mest ”Mommo” även till pappa.

Gos med Moffa!

I dag är det inte vilken dag som helst…

I dag fyller min guldklimp Samuel 1 år, eller exakt kl. 16.01 =) Det förtas året eller framför allt de sista halvåret har gått otroligt snabbt. Jag och M snackade om det här i går och båda upplever att Samuel har börjat formats mer och mer till en liten pojke istället för bebis. Dels är han med på ett helt annat sätt än tidigare, båda när vi pratar med honom, om honom och sen har han en väldigt stark egen vilja (undra vem han har fått den av). Sen får vi inte glömma hans ”krabbgång” i sidled just nu eller nyfikenheten att kasta ur saker ur lådor m.m.

Letandes i leksakslådan.

Som i förra vecka, jag hade varit på kurs i två dagar och jobbat väldigt mycket i övrigt, sovit hos mina föräldrar en natt för att kunna fokusera på alla saker. Självklart känns det i hjärtat, när jag är borta från båda mina pojkar mycket. Så när jag kom hem ville jag självklart krama om båda och ta läggningen med Samuel. INTE ENS nära att jag fick göra det, han knuffade bort mig med handen och började skrika så fort han kom till min famn och ville bara vara hos pappa. Till och med när M gick och tog en dusch så gick han med sin ”gåstol” till toadörren och satta sig utanför och ville in och var ledsen. Måste erkänn att det kändes sådär just då. Sen blev det lite bättre men fortfarande är Samuel väldigt ”pappig”.

De senaste dagarna har jag i alla fall kunnat lägga honom och få honom att somna på knappt 5 min, otroligt skönt! Nätterna har tyvärr varit ganska oroliga över lag senaste veckorna, han vaknar ofta och vill ligga som en plåster mot den som sover med honom. I natt var dock ett undantag, han sov med mig från strax innan 21.00 i går och sov fram till strax efter 07.00 då jag fick gå upp och byta på honom. Han väckte bara mig lite lätt vid två tillfällen, så att jag har känt mig pigg i dag! =)

I och med att Samuel bara fyller 1 år en gång, så bestämde jag redan mig för flera månaders sedan att jag inte skulle jobba särskilt mycket i dag. Ett Pt-pass med en stammis och ett eget ”slaktpass” och sen hemgång och ledigt resten av dagen. Som sagt i bland gäller det att prioritera sin guldklimpar.

Vi började firandet i morse med Samuels favoriträtt, bannanpankakor med grädde.

Pankis

Men av någon anledning, så ville han absolut inte ha grädden i dag utan bara ”pankisen” =) Sen fick han lite pekat av mig och M, två böcker. Vi har tänk att köpa lite fler grejer i veckan när vi har kollat mer i detalj efter vad han behöver i klädväg. I kväll blir det bara en enkel fika med den närmaste familjen i och med att vi får tillträde till radhuset på tisdag och är mitt uppe i flytten. Nu vidare ut i solen!

© 2024 Sandra Rusk

Tema av Anders NorenUpp ↑