Månad: mars 2017

Traditioner som går i arv

I onsdags kom vi tillbaka till stan, efter att ha varit och hälsat på min farbror (Morfar 2) uppe i Särna, ca 3 mil från Idrefjäll. Bortsett från förra året, så har jag hakat på mamma och pappa upp dit under vecka 11 ett par år i rad. Otroligt skönt att komma i från stan ett par dagar samtidigt som v 11 är perfekt, i och me datt inga skolor har lov då. M har tidigare inte velat följa med upp, han är inte i närheten av lika ”Skidfrälst” som jag är.  Men redan i slutet av förra året började vi snacka om att åka upp i mars och den här gången, kunde M tänka sig att följa med. Som han själv sa, det kanske inte är så dumt att vi alla åker upp i mars. Jag är ju pappaledig och det blir skoj för Samuel att se snö. Ni som känner mig vet att jag verkligen blev glad över att vi alla kunde åka upp nu! =)

Även om det varit skoj att åka upp ensam med mamma och pappa och bara ta det väldigt lugnt. Nackdelen har varit att jag tidigare år fått åka skidor själv på dagarna. Mamma har varit jätte snäll och följt med upp till backen och suttit i solen och läst när jag var ute i backen. Vid lunch möttes vi upp och åt tillsammans.

Nu till årets resa. Redan innan vi åkte så var jag lite fundersam över hur det skulle gå med Samuel i bilen under så långt tid. Det är nästan 45 mil upp till Särna och de sista 12 milen från Mora är rätt sega. Sämre väg som slingrar sig upp och som oftast är rätt hal vid den här årstiden (inte den här gången). Jag kan väl börja med att säga att det gick sådär i bilen upp. Redan i Avesta vaknade Samuel eftersom vi var tvungna att stanna och då passade vi på att ta en fika och smita in på Haglöfs Outlet (fyndade ett par shorts där). Just nu är Samuel i den här fasen, att han inte gillar att vara stilla särskilt länge när han är är vaken. Därför blev det två stopp på vägen upp på knappt 2 timmar. Det jobbigaste av allt var utan tvekan, att Samuel blev otroligt ledsen sista biten innan vi var uppe och började gråta helt hysteriskt för att han inte ville sitta stilla längre. Det skar verkligen i hjärtat av att se honom i backspegeln, jätte ledsen med händerna uppsträckta mot mormor (han gör så när han vill komma upp), utan att få komma upp! Han blev i alla fall lugnare av lite gemensamma sånger, typ Imse-vimse-spindel och Djungelbokens ”Vad nöj med allt som livet ger”.

Väl uppe i Särna flöt det på rätt bra. Hela morfar 2s hus är som ett stort äventyr, många rum, med prylar överallt som Samuel fick titta på. Han blev särskilt fascinerad av att se när kaminen tändes. Sen är det verkligen avkopplande att komma upp dit, inget wifi, knappt täckning med mobilen, och lite tunnare luft än här nere. Som mamma säger, man känner sig lite som en klubbad säl första dagarna här uppe! Även Samuel verkade känna av detta och Somnade tidigare än vanligt de första dagarna där uppe. I måndags fick jag och M äntligen chansen att få en barnfridag i skidbacken =) Få saker gör mig så glad som att åka skidor, den där känslan att bara åka på och inte känna att man tränar. Frisk luft och rent GLÄDJERUS! Förmiddagen blev bra i backen, (se bilder nedan).

Idrefjäll

På eftermiddagen fick vi tyvärr smaka på rejält snöoväder och blåst (därav all snö på oss). Usel sikt, så vi fick ge upp lite tidigare än planerat, tyvärr. Hur som helst, jag kommer leva på den här skiddagen länge!! Dagen efter, åkte vi alla upp till Idrefjäll för att Samuel skulle få testa sin pulka. Först verkade han mest tycka att det var konstigt, han satt helt paralyserad och stilla när vi drog honom i pulkan för att handla mat. Sen när vi väl satta honom i en liten backe uppe i Idrefjäll tyckte han att det var riktigt roligt!

Med mina hjärtan!

Kan även tillägga att, min mamma hade minst lika roligt =) Jag lyckades även få henne att ”haka upp sig” på sin ålder. Frågade hur länge sedan det var hon var där uppe för första gången? -för 48 år sedan blev svaret . Samuel var uppe i Idrefjäll för första gången nu och mamma har varit där minst en gång varje vinter (i stort sett) i 48 år. Som sagt traditionerna går i arv!

Dagen innan vi skulle åka hem, kom den dagen som vi visste skulle komma, Samuel fick sin första förkylning. Lite snurrvel, hosta och tyvärr verkar han ha ärvt obehaget som även jag hade när jag var liten, hosta som ofta slutar med lite kräk. Hemresan gick helt okej till en börja, Samuel sov ovanligt länge i bilen och vi körde på. Givetvis vaknade han och blev riktigt ledsen strax innan Enköping, så det var bara att ta paus nr 2,  även om vi nästan var hemma.

 

Pros…

Min inställning till amningen när vi snackade om det med vår barnmorska var att vi tar det som det kommer. Funkar det så är det BRA och funkar det inte, så får vi väl fixa ersättning. Tänkte mest att jag just då inte skulle orka med strul med amning i och med att min graviditet var ett helvete fram till v 18 (spydde konstant fram till dess). Jag tyckte även att det vore skönt att inte ställa så mycket krav på mig själv som nybliven mamma.

Sen när vi väl pratade mer om amningen med barnmorskan och några av mina kompisar, så började jag fatta hur bra det verkade vara att Amma, både för mig och Samuel. Det som framförallt mina kompisar sa var, det är rätt mysigt att ligga så nära med sitt barn, ”en rätt mysig liten stund tillsammans”. Flera lyfte även fram att det var så praktisk, maten är alltid tillgänglig så länge du är med där barnet är. Några nämnde även, att det kan vara lite svårt i början, innan ni har kommit in i det. Den största nackdelen som jag inte riktigt hade fattat innan, var att det skulle kunna göra så ont och ”helvetet” mjölkstockning hade jag ingen aning om vad det var alls för 5-6 år sedan.
Vår barnmorska (en riktig ärlig klippa i mina ögon), nämnde framför allt några av fördelarna,

  • Ett bra sätt att skapa närhet till din son, ”hud mot hud”.
  • Maten är alltid tillgänglig.
  • Både du och er son håller er friska.
  • Bröstmjölken innehåller det mesta ett litet barn behöver i näringsväg.

Jag tyckte särskilt om att hon (vår barnmorska) faktiskt inte alls, försökte övertala mig till att tycka att det här bara vara en självklarhet (jag var lite skeptisk när vi började prata om det). Hon poängterade att det här er ditt val, läs på lite och kolla med dina vänner om för och nackdelar, så kan vi prata mer om detta lite längre fram i din graviditet. Det finns få saker som jag ”kan lacka ur på” så enkelt som när människor som jag möter försöker ”pracka” på mig saker eller övertala mig att direkt tycka som dem. Oavsett om det gäller religiösa budskap, dieter, pyramidspel m.m.

 Nu till mina egna fördelar (även lite från forskning) med amningen med Samuel;

  • Bra sätt att skapa närhet och trygghet.
  • Tillgången på maten, motsvarade efterfrågan.
  • Skönt att veta att Samuel fick i sig näringsrik mat.
  • Maten var tillgänglig när jag var med och tack vara uppfinningen bröstpumpen, typ ALLTID (annars också).
  • Bra sätt att minska risken för bröstcancer hos mig.
  • Skönt att nästan helt slippa ge honom mjölkersättning, som inte är lika näringsrik som bröstmjölk (om ni ska ge ersättning, se till att den innehåller Galacto oligosaccharider,GOS).
  • Perfekt sätt att ge Samuel ett bra immunförsvar och även hålla mig frisk.

Särskilt de 3 sista fördelarna, var det som verkligen fick mig att ändra inställningen till amning, ATT verkligen ge mig ”faan på” att få det här att funka. Därför tror jag inte att det är ren slump att Samuel fortfarande efter 10-månader aldrig har varit förkyld (endast feber i samband med två tänder). Som sagt, ”helamning” fram till 5,5 månader och amning i kombination med VANLIG HEMLAGAD mat  fram till 9,5 månader  är bra grejer! Kan också nämna att vi helt skippat ”den så fantastiska”  industri-vällingen helt och inte kommer att ge Samuel något vitt socker innan han kommer att börja på dagis (förstår att vi då inte längre kan styra över detta)!

Den största nackdelen med amning för min del (som för de flesta mammor) var så klart den oregelbundna sömnen. Men som sagt, ”it comes with the package”, vi skaffade inte barn för att få sova mer! =) Jag kände mig helt trasig av trötthet när jag ammade Samuel en gång i timmen på nätterna i början och tyckte det var typ ”himmelriket” att bara bli väckt 3-4 gånger/natt i stället för det dubbla. I början gjorde det också ont att amma, innan vi hade kommit in i det och jag föredrog väldigt länge att ligga ner när Samuel skulle få mat. M tyckte också att det var jobbigt, att han inte kunde hjälpa till mer när Samuel ville ha mat så ofta i början. En av våra lösningar på detta blev, rutinen att minst en gång varje dag fick Samuel flaska av M trots at jag var i hemma. Vi såg även till att om inte M var hemma, så fick Samuel flaska en gång/dag av någon annan, detta för att bygga upp hans trygghet att vara i andra människors famn än hos bara mig och M.

 

 

© 2024 Sandra Rusk

Tema av Anders NorenUpp ↑