Januari sprang verkligen förbi galet fort. Tyckte knappt vi hann fira nyår och jag börja jobba igen. Nu har Samuel nyss blivit 9 månader. Jag gillar verkligen den härperioden mer och mer med honom. Han är med på ett helt annat sätt med gester, sina udda ljud och farten på golvet. ”Halvålandet” har övergått till en sorts hasande i rätt snabb fart (som oftast går framåt).
Sen tycker både jag och M att det är skönt att vi inte behöver känna att han är så ”skör” i kroppen lägre, sitter stadigt själv och nacken är stabil.
Sen måste jag erkänna att jag är mindre förtjust i en av hans favoritsysslor, DRA HÅRT i håret. Stackars pappa (min alltså) för ett tag sedan, Samuel tog tag med båda händerna i hans hår och drog rejält. Såg ut som att han skulle slita av de hår pappa har kvar. Glasögon är också Samuels favoriter, särskilt hans mormors. Oftast hinner hon inte ens hänga av sig jackan när hon kommer hem till oss, innan Samuel är där och sliter av dem. Givetvis har han även hunnit kasta sönder hennes schysstaste par också.
För en vecka sedan tyckte jag också att jag började komma tillbaka på banan på riktigt igen efter mammaledigheten, med jobbet, rutinerna och min träning. Hittade tillbaka till jobbtempot där jag funkar rätt bra, fick sova mer och mer (oftare i gästrummet), har börjat träna 3-4 pass/v och laga bättre mat hemma. Jobbet är och kommer nog alltid att vara en balansgång för mig, älskar verkligen mitt jobb samtidigt som det är en utmaning att inte jobba sena kvällar för ofta. Har därför satt upp målet att jag INTE ska komma hem efter 19.30 någon dag under veckan. Vill vara hemma och vara en del av Samuels kvällsrutin.
Träningen är som ni reda vet, galet viktig för mig. Här lever jag som jag lär och i och med att jag kan träna på jobbet, så hinner jag med mina pass innan jag kommer hem till mina pojkar. Dock har jag gjort en förändring, träningspassen pågår nu endast i dryga 30 min. Dels för att jag ska orka hålla fullt fokus utan att tappa kvalité samtidigt som det är tideffektivt (hinner få in dessa pass mellan klienter).
Den livsviktiga sömnen. Ja, alla ni andra småbarnsföräldrar, vet att det inte är enkelt att få till. Jag tycker i alla fall att det går bättre och bättre på nätterna. Vi hade ett rekord i förra veckan, Samuel somnade vid 20.10 och sov fram till 05.00. Jag vaknade lite i panik vid tre och trodde att något var fel, men han sov så gott. Sen fick han lite mat av mig vid fem och somnade om fram till 08.40! Som sagt, det här hoppas vi börjar hända oftare. Tyvärr så kom bakslaget några dagar senare, M blev förkyld sedan jag och Samuel blev lite febrig i kombination med en tand som bråkade. Så sedan två nätter tillbaka har jag sovit hos mina föräldrar för att friskna till. Som sagt mycket sömn gör verkligen susen, känner mig betydligt piggare nu =)
