Etikett: glädje

Full fart med smakportioner!

Sedan en månad är vi igång med smakportioner till Samuel. Jag valde att helamma honom fram till 5 månader och sedan börja med smakportionerna. I första hand började vi med banan och leverpastej. Banan är helt klart en favorit, medan leverpastej hittills inte har varit någon direkt hit.

Vi har även låtit Samuel äta sötpotatis och ”vanlig” potatis med en klick smör i, vilket han verkligen gillar. Framför allt har vi vi gett Samuel detta i samband med vår middag, för att minska antalet amningar under den första delen av natten. Än så länge har det funkat ok, en bra natt vill Samuel amma 3 gånger i jämförelse med 4-5 gånger innan vi började med smakportionerna.

I går hade vi också  avokadopremiär, och till min glädje så åt han utan att rynka på näsan, YES!

Senare i veckan ska vi även testa att koka palsternacka och göra puré på. I och med att jag avskyr havregrynsgröt, så har Samuel testat det på helgerna när M äter frukost med oss. Här är det en bit  kvar att vandra om jag säger så, första gången var det mycket rynkande på näsan. Efter det har vi testat att ha i lite mosade katrinplommon och mer smör och det har gått lite bättre.

Som flera av er säkert redan gissat, så tror jag STENHÅRT på att låta Samuel testa flera olika livsmedel som en del av hans smakträning. Några andra  ”käpphästar” som jag har är,

 

  • att i största möjliga mån servera rena livsmedel utan en stor andel vitt socker.
  • att helt undvika välling (vill gärna undvika stora mängder gluten innan 1 års ålder).
  • att så ofta som möjligt, ska jag och M eller morfar mfl. Sitta och äta något när Samuel äter så att vi  skapar ett socialt sammanhang av en måltid där vi som familj äter tillsammans.
  • att försöka skapa GLÄDJE kring mat.

Som sagt, varje dag lät vi oss nya saker om vad Samuel gillar och inte. Det som funkade i dag kanske inte det som funkar i morgon, vilket är en del av äventyret med barn!

Olika sorters glädje

Gårdagen började egentligen inte på topp, Samuel vaknade ovanligt tidigt typ 08.15. Vanligtvis sover han till 08.45-9.30, vilket har varit mycket skönt, med tanke på amningen vid typ 04.00 och sedan 06.00. I och med att han vaknade lite tidigare, så passade vi på att ligga kvar i sängen och dra oss lite längre än vanligt och leka med hans skallra m.m. Jag hade hoppats på att han skulle somna om, men det var inte ens nära. I stället gick jag upp och åt frukost och strax innan 10 gick vi ut på en promenad.

Just nu försöker jag ”träna” Samuel att börja gilla att vara i bärselen när vi är ute och går. I och med att vi ska ut å flyga senare i höst, så tänker jag att det kan vara rätt schysst att han även är trygg i bärselen, när vagnen är incheckad. Vi tog den ”vanliga” promenaden ner mot sjön trekanten och på hemvägen hände något mycket roligt. Vi möter en ung kille på trottoaren och jag tänker på en gång, tror det där var Theo ( min gamla pingisadept). Han ser inte oss och går vidare. Vänder mig om och går tillbaka efter honom och knackar honom på axeln och säger, visst är det du Theo? Han ler och ser lite förvånad ut och säger, JA! =) Vi stannar och pratar lite om pingis, vad han sysslar med nu, hans plan om att plugga vidare etc. och om Samuel som sitter i bärselen på mig. Vid ett tillfälle tittar Samuel upp och tittar på Theo, vi står där alla tre och bara ler en kortis. Sen snackade vi vidare om, hur länge sedan det var jag var hans tränare och våra olika åldrar just nu. Tiden har verkligen sprungit i väg, Theo blir myndig senare i helgen och senare i år blir jag ju hela 34. När vi snackat färdigt går vi åt varsitt håll och sekunderna efter, känner jag verkligen glädje. Jag tycker alltid det är skoj att möta tidigare adepter och se att de minns lite av tiden då vi tränade tillsammans i kombination med att de är på nya platser i livet och är laddade av förhoppningar inför framtiden =)

Den andra ”glädjeboosten”som kom i går var när jag läste, Johan Esks text i DN om, vår nya MTB-stjärna Jenny Rissveds. Det är något med idrott och prestationer, som alltid har fängslat mig. Jag blir blev alldeles varm i hjärtat av att läsa texten, en liknande känsla fick jag förra veckan,  av att se dokumentären om en av de största idrottsstjärnorna någonsin, Serena Williams och av att se Sara Sjöström ta alla sina medaljer under OS. Att träna dag ut och dag in, att dedikera sitt liv mot en prestation, sånt beundrar jag något ENORMT. Det häftigaste av allt är att se framför allt idrottskvinnor, med REN STYRKA, både mentalt och fysiskt. När de hamnar i ”flow” och slår rekord och vinner medaljer, då får jag gåshud!

Avslutningsvis, fick jag en tredje ”glädjeboost” i går kväll, när jag och en gammal kompis fick till en middag i går kväll. Tyvärr blev det en liten väl kort ”catch up” i och med att Samuel skrek efter mjölkbilen. Men en kortis var bättre än att inte hinna ses alls =)

Att skratta, ha roligt och att hinna leva!

Den senaste dagarna har jag funderat rätt mycket på det här med att verkligen leva fullt ut och att hinna ha roligt. Vet inte exakt varför dessa tankar kommit just nu! Gissar att det har att göra med hur den senaste tidens olika galna attacker runt om i världen har skakat om, att Matilda Rapaport (en av mina förebilder) gått bort efter en lavinolycka och vår Samuel. Fortsätt läsa

© 2024 Sandra Rusk

Tema av Anders NorenUpp ↑