I lördags fyllde min pappa 73 år, har svårt att ta in den siffran…Samson har ju just fyllt 1,5 år och pappa över 70. Vi har en hel del gemensamt jag och pappa, som mamma säger, DU är verkligen lik din far! Delvis håller jag med henne, får starkaste gemensamma nämnare är idrotten. Enda sedan jag började idrotta i lågstadiet har pappa alltid varit engagerad och lagt Galet mycket timmar i olika träningshallar etc. Självklart har även mamma hjälpt till mycket med skjutsande, fixande av mat, tvättande av kläder och gett mig möjlighet att få åka på träningsläger och tävlingar långt utanför Norden.

Tillbaka till det här med idrott i pappas och min relation. Om jag inte minns helt fel, så var det till min 18 års-dag som jag för första gången fick en fotbollsresa med honom i present av honom och mamma. Vi åkte till London och skulle se Westham på deras hemmaplan. Varken mamma eller pappa var helt säkra på att jag skulle gilla livefotboll då. Vilken fullträff det blev, enda sedan den dagen har jag ÄLSKAT det!

Nu till en annan sak som jag och pappa har gemensamt, vi är båda målinriktade. Kort efter vår första fotbollsresa satte vi upp målet att innan pappa fyllde 70 skulle vi ha sett alla de riktigt stora fotbollsarenorna i Europa och gärna ha fått se våra favoritlag.

Nästan sagt som gjort, efter resan till London har vi sett;

Serie A, Milan-Inter
Champions League,  Man United- Roma
Champions League, Liverpool-PSV
Spanska Ligan, Barcelona- Valencia
Premier League, Arsenal-Sunderland

Och det har varit SJUKT skoj! ”Milanderbyt” var något mycket speciellt, kokande San Siro där vi åt de godaste mackorna någonsin (snackar fortfarande om dom då och då).  Kvartsfinalen i Champions League,  Man United- Roma 2007 när United vann med 7-1! MÅLFEST! Sen glömmer jag tyvärr aldrig hur obehagligt det vara utanför arenan den kvällen.”Roma-supportrarana” kastade brinnande tegelstenar mot polisen och att pappa till och med sa, nä du ”Junior”(han kallar mig det ibland) -Nu vill jag att du håller mig i handen! Minns även otroligt väl dagen efter när vi chansade och tog tåget till Liverpool och köpte ”svartbiljetter” till nästa kvartsfinal, Liverpool-PSV i källaren på en av barerna utanför Anfield.

Spanska ligan är helt klart den största besvikelsen av våra resor tillsammans. Älskar Barcelona som stad men vilken död arena, drygt 89 000 på läktaren, typ inga sånger alls, ENDAST vid mål (1-0 till Barca). Annars tyst och avslaget, i England kan man väl säga att det är en helt annan sak. Sånger, ramsor och liv på läkaren i stort sett hela speltiden ut. Min och pappas senaste match såg vi 2015 i London, Arsenal-Sunderland. En okej match, framför allt var det skoj att få se en så nybyggd arena =)

En annan likhet som jag och pappa har är intresset att vilja röra på oss. Fram till att han var 67 cyklade han  ca 10 mil/v i stort sett året om. Här måste jag erkänna att jag viker ner mig, när det blir för kallt och halt. Men inte pappa,  drog bara på sig mer kläder och körde! Som bekant så älskar jag ju att röra på mig, klarar knappt av de TRISTA dagarna med ”admin-uppgifter” vid datorn. Max kan jag sitta 40 min i sträck sen SKRIKER min kropp, RÖR PÅ DIG ASAP! Liknande känsla infinner sig hos mig när jag blir sjuk och måste ligga och vila, efter max 2 dagar, börjar det dra i ländryggen, höften och skruvfoten blir stel.

Nu mer om firandet av pappa i lördags. I och med att mamma och pappa renoverar sitt kök, så går det inte att ha middagar där ännu. Så hela familjen med lite släkt och vänner kom ner till mig och mina guldklimpar. Det blev lite plockmat först, ostar, rödbetor med chevré (se bild nedan), bröd och Champagne att skåla i.

Sen till huvudrätt blev det en klassisk köttbit (entrecote) med sötpotatis pommes och bea samt sallad. Till efterrätt och paketöppningen, gjorde jag en egen chokladpudding på mycket mörk choklad (pappas favorit och inget i mammas smak alls). Tilllbaka till paketöppningen, redan när de första gästerna kom ville Samson ta paketen och öppna direkt. Visserligen, ficka även han två egna paket som han öppnade i ett nafs. Sen ville han till varje pris dra runt ett av pappas paket i ett snöre stora delar av kvällen (se bilderna nedan).

  

Utöver det blev det så klart mycket lek med släkt och vänner för hans del. Det är vad jag kallar riktigt bra stimulans och perfekt sömnpiller för ett litet barn =)

Sist men inte minst några ord om egenskaper som jag verkligen tycker om hos pappa. Han har ALLTID ställt upp för mig, oavsett om det varit att hämta mig inne i stan 03.00 efter en festkväll, skjutsat mig till träningar, kompisar eller som så ofta nu, hjälpa oss med hämtning och lämning av Samson. Det UPPSKATTAR jag verkligen. En annan egenskap är att kunna ge saklig kritik när saker inte är bra, tidigare kunde det vara i småskolan eller när jag pluggade på GIH och nu kan det vara när jag ska skriva offerter eller liknande till klienter. Ibland pekar han med hela handen och säger bara, Du Junior, – det där var ingen merit! Andra gånger kan han ge konstruktiva förslag på förbättringar.

Den sista rollen som pappa verkligen ha klivit rätt in i så är det som morfar till Samson. I början märktes tydligt att han inte vara lika bekväm som mamma att hjälpa till med att vara barnvakt mer än någon timme i taget. Det gick snabbt över och nu hämtar han på förskolan, lämnar, lagar grötfrukost, kryper ner och sover middag med honom, busar eller bara tar upp Samson i famnen och gosar (se bilden nedan). Till pappas stora glädje har Samson även nyss lärt sig att säga ”Moffar” innan sa han mest ”Mommo” även till pappa.

Gos med Moffa!