I förra veckan var jag, M och Samuel på väg hem från en av stans bästa glassbarer (Stockholms glasshus). Vi tog bussen hem och jag stod mellan våran vagn och en annans. I den andra vagnen satt en pojke på nio månader (Noah tror jag han hette). Direkt när tittade på honom ,så kom ett sånt där härligt leende. Han fortsatte busa med mig och skrattade av och till. Efter ett tag sa jag till hans mormor,tänk om alla kunde vara så här glada när de åkte buss! Hon garvade tillbaka och sa, aaaa vad roligt det skulle vara! (fatta om fler vuxna var lite gladare över lag).
När vi närmar oss Västerbron, går det på rätt mycket folk på bussen så vi får klämma i hop hos. Jag ställde mig med ryggen mot Nohas vag och efter ett tag känner jag att det är någon som nyper mig i rumpan gång på gång. Vände mig om mot hon och sa, det är okej att du gör så här när du är så liten =) Mormor sa, ja när du blir äldre får du inte nypa okända tjejer i rumpan på bussen! Vi fortsatte att skratta alla tre! Tänk vad ett litet skratt kan pigga upp.
Det här får mig att tänka tillbaka på en av de övningarna som jag fick i läxa av min mentala rådgivare när jag tränade som mest pingis omkring år 1998-2000. Åkte alltid tunnelbana till träningen då. En del av de färdigheter som jag skulle lära mig, vara att ha ett positivt kroppsspråk och att förbättra min koncentration på en viss uppgift. För att förbättra mitt kroppsspråk, skulle jag varje gång som jag åkte till träningen och passerade spärrvakten le när jag gick förbi och samtidigt tänka på något positivt minne. Ni kan tänka er själva hur otroligt pinsamt och jobbigt jag tyckte att det var. Hur som helst, i och med att jag är ganska enkel att övertala när det gäller att göra saker så länge uppgiften är tydlig och jag kan se ett resultat av det jag gör, så testade jag det här fler och fler gånger när jag åkte till träningen. På så sätt kom jag till träningen laddad med positiva tankar och känslor. Självklart blev det då även enklare för mig att ha roligt under träningspassen!
En annan sån här övning som jag testat bara för något år sedan och som jag fortfarande gör ibland har också med positivt tänkande att göra, ”glad vid ytterdörren” kan vi kalla den. Alla har vi haft olika roliga och tuffa dagar på jobbet när vi kommer hem. Ibland kan det vara rätt bra att bara lämna de där tråkiga dagarna och tankarna utanför ytterdörren, istället för att både jag och M ska komma hem och spy ”galla” över vår dag (självklart behöver även vi få göra det då och då). Övningen funkar så här, efter en sån här jobbig dag på jobbet, precis innan du kliver innan för dörren och sätter nyckeln i låset, tar du ca 1-2 två minuter utanför dörren och tänker på något som gör dig glad. Kanske kan det vara ett minne som du har, eller en person som får dig att känna glädje. Sedan låser du upp dörren och går in som vanligt OCH förhoppningsvis kommer du då inte att komma innanför dörren ARG och IRRITERAD som ett bi utan med en positiv tanke i hösta hugg! =) Give it a try!
Ja visst JAAA en sista positiv upptäckt på väg in till glassbaren, att delar av rörstrandsgatan nu ÄNTLIGEN har blivit gågata med flera trevliga uteserveringar mitt på gatan!
PS. Glasskulorna på Stockholms glasshus är enorma =)
