Ni som redan känner mig och M, vet att vi är ganska så olika på många plan. En morgonmänniska, en kvällsmänniska, en som är grym på att fickparkera å en som är rätt usel, en som älskar att basta, en som avskyr det och en som älskar att kolla på sport och en som i stort sett skulle klara sig typ ett helt liv utan att se sportnytt m.m., och en som ibland går i sömnen å en som istället nästan ramlar ur sängen i sömnen, listan kan göras hur lång som helst.

Tillbaka till det här sista, saker som sker när vi sover. Det är ju jag som lite då och då (var ett tag sen nu), vaknar av att jag är påväg att ramla ur sängen. Drömmer regelbundet att jag faller ner från något och, vaknar nästan alltid av att min ena fot är nästan nere i golvet, lite ”halvolustig” känsla det där. Och nu till förra veckans händelse med M. Jag och Samuel ligger och sover i sovrummet. M sover inte med oss i och med att han jobbar och är extremt lättväckt. Tror klockan vara omkring 3 på morgonen, jag hade ganska nyligen varit uppe och ammat och just somnat om. Vår ena dörr in till sovrummet öppnas hastigt och jag vaknar till och ser M komma in i sovrummet och sätta sig på sängkanten. Jag mumlade, ”Va? vad är det frågan om.?”M mumlade tillbaka, ”mmm mmm, nää!” och sedan reser han sig upp och går ut från sovrummet genom den andra dörren. Till en början trodde jag faktiskt att han var vaken, vilket absolut INTE var fallet =)

Ytterliggare en sån här ”sömnpromenad” lyckades M med när jag var gravid i åttonde månaden. Vi hade vid den här tidpunkten strul med en av våra dörrnycklar, som var ute på vift. Jag tyckte att det vara lite obehagligt, med tanke på att jag ofta vara hemma själv under dagarna. Tänkt typ, tänk om någon tok får tag i nyckeln och bestämmer sig för komma förbi när jag är hemma själv =( Tack å lov kom en låssmed förbi efter 48 timmar oh bytte lås, så det gick rätt snabbt i alla fall.

Innan låset vara bytt, så vaknade jag en natt av att det är någon som var vid dörren och drog i handdtaget flera gånger. Minns det så väl, vaknade upp av ljudet och trodde först att M var inne på toa och att han måste väl ha hört det där ljudet. Smög mig upp å kollade ut i hallen och tänkte just ropa på M, när jag ser att ytterdörren är öppen. Vad jag också ser (vi har loftgång och fönster ut mot den), är M ute på loftgången i bara boxer gåendes från vår lägenhet. Han går bara en kort bit, jag ropar ”Morris, Morris” (Mathias smeknamn), han vänder sig om och går tillbaka mot vår dörr och går in och lägger sig som att inget har hänt. Självklart var han inte vaken den här gången heller =) Men den här gången, vaknar han i alla fall till när han kommer in och säger, ”VA? Jag måste gått i sömnen!”, jag bara garvade och gick och la mig igen!

Som sagt, allt kan hända när man sover!

Nu till bröllopet i lördags. Ceremonin skulle hållas utomhus på ett gammalt seglarfartyg nere i hamnen i Göteborg (både Helena å Mike är seglare). Precis innan vi tog taxin från hotellet, så såg vädret rätt okej ut, mulet men utan regn. Givetvis , kommer det en skur 15 min innan vigseln skulle börja, och vi hade inget paraply med oss tyvärr. Alla gästerna fick springa in under tak och vänta tills regnet hade lagt sig, så allt blev lite försenat. Efter lite väntan slutade äntligen regnet och vi fick ta plats uppe på däck i väntan på att vigselns skulle börja.

Helena & Mike på väg mot vigseln.

Vilken fin ceremoni det blev, brudtärnor i ljusgula klänningar och marskalker i blåa kostymer och så brudparet så klart =) I och med att mer än hälften av gästerna på bröllopet var engelsktalande, så hölls vigseln på engelska. Sen sjöng en tjej på svenska. Allt kändes väldigt trevligt och jag som inte är så mycket för långa ceremonier, tyckte det var en fullträff tidsmässigt. Efter vigseln blev det mingel nere under däck, med skumpa å snittar.

Jag och Mathias under minglet.

Sen var det dags att ta båten till festlokalen för middagen och festen. Måste börja med att ge Helena EN STOR ELOGE! Vet att du har lagt ner otroligt mycket tid och jobb på att planera ert bröllop här hemma. Minns förra året när jag var nere och hälsade på dig i ”Götet” och du åkte runt och kollade lokaler, platser till er vigsel, kollade efter lämpliga hotell för alla gäster från N.Z m.m. Du lyckades verkligen planera och fixa allt, så att er bröllopsdag blev toppen. Trevlig vigselcermoni och mingel, fin lokal för festen med utsikt över havet, grymt god mat och en ”galen” fest med många tokladdade ”kiwisar” i spetsen =)

Nu till några roliga inslag under bröllopsmiddagen. Under middagen fanns det en svensk ”toastgirl”, Anna och en nyazeelänsk toastmaster som turades om att presentera talare, hålla i lekar etc. Vid ett tillfälle skulle Anna säga att det blir en paus i programmet och säger (i alla fall vad hela vårt bord hörde), as we say in swedish,  now it´s time to spread your legs” =) Givetvis skulle hon ha sagt,  ”Stretch your legs”.

Ytterligare än rolig sak som inträffade vid vårt bort under middagen. En av ”kiwisarna” vid vårt bord (Brandon) hade hört talas om traditionen som vi har med snaps på kräftskivor och i och med att några av hans vänner varit med på en kräftskiva med Helenas familj, så var väl hans idé inte så dum. Efter att vi hade fått in förrätt och varmrätt, serverades dessertvin till efterrätten i glas som var betydligt större än snapsglas. Brandon, som killen hette, trodde att detta var snaps och när alla skålade, shottade han i sig hela glaset med dessertvin, MUMS!

Sen måste jag också berätta om den fantastiska mix av människor på dansgolvet under festen senare efter middagen. Tror aldrig jag har sett så många olika typer av människor ”svänga sina lurviga”, särskilt var det föräldrargenerationen som imponerade med dans till allt från Avicii, ABBA,Kanye west mfl.

Avslutningsvis, tack för ett grymt trevligt bröllop Helena och Mike! Och som så ofta, när du är i närheten Helena, det blir skratt och glädje=)

Jag och Helena.

Huvudrätten =)

Mike och Mathias.

PS. Är övertygad om att du även bjöd ”Donkenpersonalen” på skratt, när du gled in där vid 4 tiden på morgonkvisten i bröllopsklänning för att Mike var hungrig =)