Författare: Sandra (Sida 7 av 10)

25% mindre risk!

Som de flesta av er redan vet så, jobbar jag med träning. Jag har haft förmånen att jobba med min STORA passion i livet i snart ett decennium och älskar det fortfarande. Framför allt trivs jag bäst med att ingen dag är den andra lika och att få träffa så otroligt olika sorters människor och att hjälpa dem att utveckla just SIN TRÄNING! Sen är det så klart en härlig bonus, att ha skoj på jobbet 95% av tiden =)

Att träna, oavsett träningsform är väl ganska så ”inne” just nu. Vänner, bekanta, familj och kunder deltar i olika sorters lopp, tävlingar och utmaningar som aldrig förr. Här måste jag börja med att säga, att jag verkligen tycker det är roligt att se att fler och fler sätter upp olika mål och utmaningar med sin träning! Något som jag däremot har lite svårt att förstå är alla de människor som är ”relativt” unga (under 40 år) som redan har börjat få krämpor (typ ont i ryggen, höften etc.) och som inte kan se sambandet, mellan värk och sitt stillasittande och avsaknad av motion/träning.

Missförstå mig NU INTE! Jag menar inte att alla som i dag aldrig tränar måste börja träna 3-4 pass/v och älska det som jag gör. Utan mer att fler måste börja fundera över hur det vill må och framför allt hur det vill att deras framtid ska se ut. För några dagar sedan släpptes en intressant artikel i DN, om att den ”Optimala träningsdosen är högre än väntat”. Kort och gott, istället för den tidigare rekommendationen från WHO,  om 150 minuters rask promenad i veckan. Så visar nya studier att, ”Först vid en nivå som motsvarar 17 timmars rask gång i veckan, eller 8 timmars joggning, avtog nyttan av extra träning. Då hade risken för diabetes, hjärtinfarkt och stroke minskat med omkring 25 procent”.

När jag hade läst den här artikeln, så blev min första spontana tanke. Skönt att den gamla ”rekommendationen” äntligen kan kastas! Min andra tanke blev, nu borde fler förhoppningsvis fatta grejen att vi kan inte fortsätta att leva som vi gör. Ta gärna någon min och fundera över följande saker som de flesta av oss gör dagligen:

  • Vi ligger ner och sover 6-10 timmar/natt.
  • När vi går upp ur sängen på morgonen, sätter vi oss ganska snart och äter frukost på en stol.
  • När vi är klara hemma och ska börja vår dag, går de flesta av oss på sin höjd 10 min innan vi befinner oss i en hiss eller en rulltrappa som snart ska ta oss till en buss, en bil, en tunnelbana eller ett pendeltåg.
  • Väl framme vid vårt transportmedel vill de flesta av oss gärna sitta ner
  • När vi sedan kommer fram till vår dagliga sysselsättning, har många av oss max 10 min som vi behöver gå och sedan SITTER vi ner igen, fram till lunch.
  • Vid lunch går många ut och äter eller ner till ett lunchrum. Åter igen handlar det om typ max 10 min som vi tar oss någonstans. För att sedan SÄTTA oss ner igen. (Självklart vet jag också att det finns människor som tränar och går ut mer än 10 min under sin lunch).
  • Åter tillbaka efter lunchen, SÄTTER de flesta av oss ner igen.
  • Typ 16.30-18.00, våra dagliga sysslor är över och vi gör samma procedur som på morgonen för att ta oss hem. Dock är det fler och fler som här klämmer någon form av träning här! =)
  • Väl hemma, sitter vi  oss snart och äter middag eller sitter ner i vår soffa och kolla TV.

Som sagt, de flesta av oss sitter ”ganska” mycket under en dag. Och jag är ÖVERTYGAD OM att fler av oss kan ÖKA  tiden som vi INTE SITTER under en dag! =)

Olika sorters glädje

Gårdagen började egentligen inte på topp, Samuel vaknade ovanligt tidigt typ 08.15. Vanligtvis sover han till 08.45-9.30, vilket har varit mycket skönt, med tanke på amningen vid typ 04.00 och sedan 06.00. I och med att han vaknade lite tidigare, så passade vi på att ligga kvar i sängen och dra oss lite längre än vanligt och leka med hans skallra m.m. Jag hade hoppats på att han skulle somna om, men det var inte ens nära. I stället gick jag upp och åt frukost och strax innan 10 gick vi ut på en promenad.

Just nu försöker jag ”träna” Samuel att börja gilla att vara i bärselen när vi är ute och går. I och med att vi ska ut å flyga senare i höst, så tänker jag att det kan vara rätt schysst att han även är trygg i bärselen, när vagnen är incheckad. Vi tog den ”vanliga” promenaden ner mot sjön trekanten och på hemvägen hände något mycket roligt. Vi möter en ung kille på trottoaren och jag tänker på en gång, tror det där var Theo ( min gamla pingisadept). Han ser inte oss och går vidare. Vänder mig om och går tillbaka efter honom och knackar honom på axeln och säger, visst är det du Theo? Han ler och ser lite förvånad ut och säger, JA! =) Vi stannar och pratar lite om pingis, vad han sysslar med nu, hans plan om att plugga vidare etc. och om Samuel som sitter i bärselen på mig. Vid ett tillfälle tittar Samuel upp och tittar på Theo, vi står där alla tre och bara ler en kortis. Sen snackade vi vidare om, hur länge sedan det var jag var hans tränare och våra olika åldrar just nu. Tiden har verkligen sprungit i väg, Theo blir myndig senare i helgen och senare i år blir jag ju hela 34. När vi snackat färdigt går vi åt varsitt håll och sekunderna efter, känner jag verkligen glädje. Jag tycker alltid det är skoj att möta tidigare adepter och se att de minns lite av tiden då vi tränade tillsammans i kombination med att de är på nya platser i livet och är laddade av förhoppningar inför framtiden =)

Den andra ”glädjeboosten”som kom i går var när jag läste, Johan Esks text i DN om, vår nya MTB-stjärna Jenny Rissveds. Det är något med idrott och prestationer, som alltid har fängslat mig. Jag blir blev alldeles varm i hjärtat av att läsa texten, en liknande känsla fick jag förra veckan,  av att se dokumentären om en av de största idrottsstjärnorna någonsin, Serena Williams och av att se Sara Sjöström ta alla sina medaljer under OS. Att träna dag ut och dag in, att dedikera sitt liv mot en prestation, sånt beundrar jag något ENORMT. Det häftigaste av allt är att se framför allt idrottskvinnor, med REN STYRKA, både mentalt och fysiskt. När de hamnar i ”flow” och slår rekord och vinner medaljer, då får jag gåshud!

Avslutningsvis, fick jag en tredje ”glädjeboost” i går kväll, när jag och en gammal kompis fick till en middag i går kväll. Tyvärr blev det en liten väl kort ”catch up” i och med att Samuel skrek efter mjölkbilen. Men en kortis var bättre än att inte hinna ses alls =)

Allt kan hända i sömnen…

Ni som redan känner mig och M, vet att vi är ganska så olika på många plan. En morgonmänniska, en kvällsmänniska, en som är grym på att fickparkera å en som är rätt usel, en som älskar att basta, en som avskyr det och en som älskar att kolla på sport och en som i stort sett skulle klara sig typ ett helt liv utan att se sportnytt m.m., och en som ibland går i sömnen å en som istället nästan ramlar ur sängen i sömnen, listan kan göras hur lång som helst.

Tillbaka till det här sista, saker som sker när vi sover. Det är ju jag som lite då och då (var ett tag sen nu), vaknar av att jag är påväg att ramla ur sängen. Drömmer regelbundet att jag faller ner från något och, vaknar nästan alltid av att min ena fot är nästan nere i golvet, lite ”halvolustig” känsla det där. Och nu till förra veckans händelse med M. Jag och Samuel ligger och sover i sovrummet. M sover inte med oss i och med att han jobbar och är extremt lättväckt. Tror klockan vara omkring 3 på morgonen, jag hade ganska nyligen varit uppe och ammat och just somnat om. Vår ena dörr in till sovrummet öppnas hastigt och jag vaknar till och ser M komma in i sovrummet och sätta sig på sängkanten. Jag mumlade, ”Va? vad är det frågan om.?”M mumlade tillbaka, ”mmm mmm, nää!” och sedan reser han sig upp och går ut från sovrummet genom den andra dörren. Till en början trodde jag faktiskt att han var vaken, vilket absolut INTE var fallet =)

Ytterliggare en sån här ”sömnpromenad” lyckades M med när jag var gravid i åttonde månaden. Vi hade vid den här tidpunkten strul med en av våra dörrnycklar, som var ute på vift. Jag tyckte att det vara lite obehagligt, med tanke på att jag ofta vara hemma själv under dagarna. Tänkt typ, tänk om någon tok får tag i nyckeln och bestämmer sig för komma förbi när jag är hemma själv =( Tack å lov kom en låssmed förbi efter 48 timmar oh bytte lås, så det gick rätt snabbt i alla fall.

Innan låset vara bytt, så vaknade jag en natt av att det är någon som var vid dörren och drog i handdtaget flera gånger. Minns det så väl, vaknade upp av ljudet och trodde först att M var inne på toa och att han måste väl ha hört det där ljudet. Smög mig upp å kollade ut i hallen och tänkte just ropa på M, när jag ser att ytterdörren är öppen. Vad jag också ser (vi har loftgång och fönster ut mot den), är M ute på loftgången i bara boxer gåendes från vår lägenhet. Han går bara en kort bit, jag ropar ”Morris, Morris” (Mathias smeknamn), han vänder sig om och går tillbaka mot vår dörr och går in och lägger sig som att inget har hänt. Självklart var han inte vaken den här gången heller =) Men den här gången, vaknar han i alla fall till när han kommer in och säger, ”VA? Jag måste gått i sömnen!”, jag bara garvade och gick och la mig igen!

Som sagt, allt kan hända när man sover!

4 månader

I går blev Samuel 4 månader. Tiden springer bokstavligen iväg nu när du finns SAMUEL. Tidigare har jag tyckt att veckor och dagar inte alltid gått så fort,men när jag nu tittar på Samuel så syns det otroligt väl. Från att vara ett nyfött litet knycke på drygt 3 kg och knappt 50 cm , till att nu väga över 6,5 kg (min gissning utifrån senaste BVC-besöket och hantlarna som  jag tränar axlar med). Du är så klart med på ett helt annat sätt nu, med din blick, dina rörelser, gester och ”jollrandet” till prat.

En annan sak som också blivit ett tydligt tecken på att du växt är, tiden mellan varje amning. Fram till att du var ca 2 månader ville du ha mat varannan timme under natten och omkring var 90e minut på dagen. Om vi bortser från i natt, så låter du mig sova 3-4 timmar i sträck under nätterna, vilket är rena lyxen =) Och den senaste veckan har jag till och med fått ihop två nätter med 9 timmars sömn (endast väckt 3-4 ggr/natt), galet skönt!

Sen till dina små egenheter, den senaste månaden har du också börjat vilja hålla mig, din pappa mfl. i ett finger när du ska sova samtidigt som dina små mini mini fötter letar sig nära våra magar. Du har även mer och mer börjat att vantrivas i din vagn när du är vaken och börjat vilja vara med och se vad som händer runt omkring dig. Du verkar även mer och mer tycka om när vi sjunger för dig, krama om dina gossedjur och oftare vilja äta på dina små händer.

Hel familjen gosandes =)

Hela familjen gosandes =)

Som sagt tiden springer i väg, så det är bäst på at ta vara på varje stund med dig, men Guldklimp Samuel! I skrivandets stund, har du just vaknat i och med att din kära napp har åkt ur din mun.

Finally

Nu till bröllopet i lördags. Ceremonin skulle hållas utomhus på ett gammalt seglarfartyg nere i hamnen i Göteborg (både Helena å Mike är seglare). Precis innan vi tog taxin från hotellet, så såg vädret rätt okej ut, mulet men utan regn. Givetvis , kommer det en skur 15 min innan vigseln skulle börja, och vi hade inget paraply med oss tyvärr. Alla gästerna fick springa in under tak och vänta tills regnet hade lagt sig, så allt blev lite försenat. Efter lite väntan slutade äntligen regnet och vi fick ta plats uppe på däck i väntan på att vigselns skulle börja.

Helena & Mike på väg mot vigseln.

Helena & Mike på väg mot vigseln.

Vilken fin ceremoni det blev, brudtärnor i ljusgula klänningar och marskalker i blåa kostymer och så brudparet så klart =) I och med att mer än hälften av gästerna på bröllopet var engelsktalande, så hölls vigseln på engelska. Sen sjöng en tjej på svenska. Allt kändes väldigt trevligt och jag som inte är så mycket för långa ceremonier, tyckte det var en fullträff tidsmässigt. Efter vigseln blev det mingel nere under däck, med skumpa å snittar.

Jag och Mathias under minglet.

Jag och Mathias under minglet.

Sen var det dags att ta båten till festlokalen för middagen och festen. Måste börja med att ge Helena EN STOR ELOGE! Vet att du har lagt ner otroligt mycket tid och jobb på att planera ert bröllop här hemma. Minns förra året när jag var nere och hälsade på dig i ”Götet” och du åkte runt och kollade lokaler, platser till er vigsel, kollade efter lämpliga hotell för alla gäster från N.Z m.m. Du lyckades verkligen planera och fixa allt, så att er bröllopsdag blev toppen. Trevlig vigselcermoni och mingel, fin lokal för festen med utsikt över havet, grymt god mat och en ”galen” fest med många tokladdade ”kiwisar” i spetsen =)

Nu till några roliga inslag under bröllopsmiddagen. Under middagen fanns det en svensk ”toastgirl”, Anna och en nyazeelänsk toastmaster som turades om att presentera talare, hålla i lekar etc. Vid ett tillfälle skulle Anna säga att det blir en paus i programmet och säger (i alla fall vad hela vårt bord hörde), as we say in swedish,  now it´s time to spread your legs” =) Givetvis skulle hon ha sagt,  ”Stretch your legs”.

Ytterligare än rolig sak som inträffade vid vårt bort under middagen. En av ”kiwisarna” vid vårt bord (Brandon) hade hört talas om traditionen som vi har med snaps på kräftskivor och i och med att några av hans vänner varit med på en kräftskiva med Helenas familj, så var väl hans idé inte så dum. Efter att vi hade fått in förrätt och varmrätt, serverades dessertvin till efterrätten i glas som var betydligt större än snapsglas. Brandon, som killen hette, trodde att detta var snaps och när alla skålade, shottade han i sig hela glaset med dessertvin, MUMS!

Sen måste jag också berätta om den fantastiska mix av människor på dansgolvet under festen senare efter middagen. Tror aldrig jag har sett så många olika typer av människor ”svänga sina lurviga”, särskilt var det föräldrargenerationen som imponerade med dans till allt från Avicii, ABBA,Kanye west mfl.

Avslutningsvis, tack för ett grymt trevligt bröllop Helena och Mike! Och som så ofta, när du är i närheten Helena, det blir skratt och glädje=)

Jag och Helena.

Jag och Helena.

Huvudrätten =)

Huvudrätten =)

 

 

 

Mike och Mathias.

Mike och Mathias.

PS. Är övertygad om att du även bjöd ”Donkenpersonalen” på skratt, när du gled in där vid 4 tiden på morgonkvisten i bröllopsklänning för att Mike var hungrig =)

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Sandra Rusk

Tema av Anders NorenUpp ↑