Som flera av er redan vet så gillar jag verkligen att resa. De senaste året har vi rest extremt lite för att vara oss. Självklart har det haft att göra med pissgraviditeten och Samuels födelse. Så just nu rycker det ordentligt i resetarmen (mammas uttryck). Vill gärna tillbaka till min favoritstad N.Y, paradiset N.Z eller vårt nästa nya resemål på listan, JAPAN. Det är något särskilt att få se och upptäcka nya platser, ny mat, kultur och att se natur och städer som inte ser ut som Stockholm (även om jag älskar den här stan). N.Y är verkligen en stad som jag just nu längtar till. Jag och M var där vartannat år förut och det är något särskilt med den där stan. Första gången jag var där, så hade jag galet höga förväntningar OCH DE INFRIADES =) Utbudet av mat, shopping (sneakers paradis), möjligheten att uppleva olika kulturer och min favoritplats Central Park.
En annan av mina ABSOLUTA favoritplatser är på Nya Zeeland, i närheten av MT Cook, den TOKBLÅ sjö, Lake Pukaki.
Nu backar vi tillbaka till min och Mathias första resa för typ åtta år sedan. En vecka innan vi ska åka, är vi hemma hos mina föräldrar och äter middag. Under middagen säger pappa, du kommer verkligen få en trevlig resa med Sandra till M. I och med att M vid den här tidpunkten (vi hade då varit tillsammans i ca1 år) inte riktigt kunde läsa av när pappa var ironisk eller inte, så svarade han bara artigt, aa det tror jag, det ska bli skoj. Strax innan vi ska gå hem efter middagen säger pappa igen till M, du kommer verkligen få en trevlig resa, särskilt flygningen. M förstår så klart inte exakt vad pappa menar utan, säger igen det blir säkert bra!
Det M inte vet vid det här laget är att jag, i stort sett ALDRIG har varit vaken när jag sitter på ett plan och ska lämna Arlanda. Det är som att någon ger mig en rejäl spruta sömnmedel så fort jag kliver på ett plan, eller som mamma säger, du blir som en klubbad säl och du är världens tråkigaste resesällskap! Mitt ”försvar” blir alltid detsamma, visst jag är inte så rolig att flyga med, men å andra sidan vaknar jag ju alltid tokpigg oavsett tidszon efter en flygning (sov nästan 11 timmar i sträck L.A-Auckland) och det är inte alla som bara kan trycka på knappen och slappna av när det är dags att resa! =) Brukar även bara ”stänga av” när jag åker tåg eller längre sträckor med bil. Vet inte hur många gånger jag åkt Sthlm-Göteborg med X2000 genom åren. Resan ser alltid lika dan ut, har jag ”tur” så är jag vaken till Södertälje, sedan vaknar jag alltid upp strax innan Skövde för att smita på toa och ta en matbit.
Det är med att bara trycka på knappen och slappna av och sova, är en sådär egenskap som jag tror att jag lyckats träna in efter alla år med progressiv avslappningsträning i kombination med allt resande med pingisen. Att väldigt ofta vara på resande fot i en minibuss, ett tåg eller på ett flyg fram till att jag var typ 20 har helt klart spelat in, vi blir ju som sagt bra på det vi tränar på. Just det det är att skaffa sig återhämtning när tid ges, resande mellan olika platser, i pauser på läger eller som jag gjorde när jag var riktigt liten. Var med pappa på konferenser och kröp in under bordet där alla satt och la mig och sov vid hans fötter ( ja vet, lite ”hundfeeling”).
Just där jag är i livet nu, som nybliven mamma så har den här förmågan att slappna av kommit mycket nära tillhands. Flera av mina kompisar, barnmorskan mfl. har sagt, när din knatte väl kommer, passa på och sov när han sover och försök slappna av. Även om de flesta även sagt, det är svårt att komma ner i varv när bebisen väl sover. Nu är Samuel drygt 3 månader och 9/10 gånger som han sover och jag vill sova så jag lyckas jag somna genom att bara trycka på knappen för att slappna av. Dock har jag lagt till en ”trigger”, att lyssna på klassisk pianomusik och för mig funkar det verkligen! =)
Sist men inte minst, ska jag kanske även nämna att när jag började med avslappningsövningarna från början, så var det inte så enkelt. Jag körde då tillsammans med en ljudfil, i stort sett dagligen i över ett år.Sedan blev det ca 1 gång/v och sedan 1 gång/månad.
PS. Vi blir ENDAST BRA på det vi tränar!