Månad: november 2017

Reload i Spanien!

Sedan snart två veckor tillbaka befinner jag och mina guldklimpar oss nere i Spanien i Santa pola på semester.  Första veckan var även mamma och pappa med. Jag Gillar verkligen inte november hemma i Sverige med allt mörker och att kylan börjar komma krypande. Framför allt tycker jag det värsta är att det är mörkt när man vaknat och mörkt är man kommer ut från ”gymgrottan” efter jobbet.

Jag och M startade den här traditionen för 8 år sedan. Vi skulle boka en semester till november eller december och jag satt och tittade på platser runt om i världen med många soltimmar/dag i jämförelse med Sverige (vi har en). Just då föll valet på USA och Sandiego i Californien, i och med att några av mina kunder hade flyttat tillbaka dit och att dom har 7 soltimmar/dag i november 🙂 Minns så väl hur En av dom direkt sa, ni är roliga ni svenskar ni njuter verkligen sv solen när den visar sig till mig! (när vi klev ur bilen och parkerade i solen, jag ställde mig direkt med ansiktet i solen och bara log).

Exakt den känslan har jag fått uppleva i stort sätt varje dag här nere nu, solen som värmer i ansiktet. Sen lägger vi till billig god mat, NOLL stress, massa tid med familjen, schysst mängd med kvalitétssömn och träning. Nedan finns en sneakpeak från den senaste veckan😃Kort och gott mitt recept för att må riktigt bra!

    

 

Även M har lyckats komma ner bra i varv, utan att tänka på jobbet. Vilket han verkligen behövde, hade galet mycket innan vi åkte. Självklart har vi alla olika period med stress i på jobbet eller hemma, oavsett hur mycket så är jag övertygad om att nyckeln för att det inte ska bli för mycket är att ta ordentlig semester då och då helt utan jobbtelefon och mail. Andra otroligt viktiga delar är att sköta sin sömn, så att hjärnan får återhämtning och inte tvingas vara ”uppkopplad” konstant. Sen kommer så klart min hjärtefråga, träning för att skapa en buffert som klarar stress, både fysiskt och mentalt.

Det här med sol och D-vitamin mörker jag verkligen av när jag får för lite av, mina naglar ”växer som ogräs”, huden i ansiktet blir nästan lika len som Samsons och inga sprickor alls på fingrarna där naglarna börjar. D-vitamin är ett rätt omtvistat ämne och jag gillar inte att äta tillskott alls. Men sedan ett par år tillbaka äter jag och M , D-vitamin kapslar dagligen under perioden oktober-mars när vi är hemma. I och med att vi inte får i oss det via solen under denna period. Självklart får även Samson D-vitamindroppar också. Nu under vistelsen i Spanien har vi verkligen sett till att vara i direkt solljus i ca 1 timme/dag utan solfaktor mitt på dagen för att kroppen ska kunna producera D-vitamin.För min del gäller det särskilt att vara i solen lite längre än M, i och med att jag har mörkare pigment. Om ni är sugna på att läsa mer om D-vitamin , kan ni kolla in ett annat blogginlägg som jag skrivit om detta tidigare i år.

Samson har fått in helt okej rutiner här nere, även om det blivit senare läggning på kvällen till följd av senare eftermiddagstupplur. Om vi har varit nere på stan, har han somnat i vagnen, annars har vi varit hemma och lagt honom ca två timmar mitt på dagen. Vissa dagar har vi alla sovit en stund på dagen och andra dagar har bara pojkarna sovit och jag såsat i solen på balkongen. Har just kommit på att jag älskar att vara i solen, inte för att ligga och kämpa med brännan utan för att känna värmen och ljuset. Särskilt som nu, när det har varit 17-23 grader under dagarna, helt perfekt!

Ingen vanlig dag

I lördags fyllde min pappa 73 år, har svårt att ta in den siffran…Samson har ju just fyllt 1,5 år och pappa över 70. Vi har en hel del gemensamt jag och pappa, som mamma säger, DU är verkligen lik din far! Delvis håller jag med henne, får starkaste gemensamma nämnare är idrotten. Enda sedan jag började idrotta i lågstadiet har pappa alltid varit engagerad och lagt Galet mycket timmar i olika träningshallar etc. Självklart har även mamma hjälpt till mycket med skjutsande, fixande av mat, tvättande av kläder och gett mig möjlighet att få åka på träningsläger och tävlingar långt utanför Norden.

Tillbaka till det här med idrott i pappas och min relation. Om jag inte minns helt fel, så var det till min 18 års-dag som jag för första gången fick en fotbollsresa med honom i present av honom och mamma. Vi åkte till London och skulle se Westham på deras hemmaplan. Varken mamma eller pappa var helt säkra på att jag skulle gilla livefotboll då. Vilken fullträff det blev, enda sedan den dagen har jag ÄLSKAT det!

Nu till en annan sak som jag och pappa har gemensamt, vi är båda målinriktade. Kort efter vår första fotbollsresa satte vi upp målet att innan pappa fyllde 70 skulle vi ha sett alla de riktigt stora fotbollsarenorna i Europa och gärna ha fått se våra favoritlag.

Nästan sagt som gjort, efter resan till London har vi sett;

Serie A, Milan-Inter
Champions League,  Man United- Roma
Champions League, Liverpool-PSV
Spanska Ligan, Barcelona- Valencia
Premier League, Arsenal-Sunderland

Och det har varit SJUKT skoj! ”Milanderbyt” var något mycket speciellt, kokande San Siro där vi åt de godaste mackorna någonsin (snackar fortfarande om dom då och då).  Kvartsfinalen i Champions League,  Man United- Roma 2007 när United vann med 7-1! MÅLFEST! Sen glömmer jag tyvärr aldrig hur obehagligt det vara utanför arenan den kvällen.”Roma-supportrarana” kastade brinnande tegelstenar mot polisen och att pappa till och med sa, nä du ”Junior”(han kallar mig det ibland) -Nu vill jag att du håller mig i handen! Minns även otroligt väl dagen efter när vi chansade och tog tåget till Liverpool och köpte ”svartbiljetter” till nästa kvartsfinal, Liverpool-PSV i källaren på en av barerna utanför Anfield.

Spanska ligan är helt klart den största besvikelsen av våra resor tillsammans. Älskar Barcelona som stad men vilken död arena, drygt 89 000 på läktaren, typ inga sånger alls, ENDAST vid mål (1-0 till Barca). Annars tyst och avslaget, i England kan man väl säga att det är en helt annan sak. Sånger, ramsor och liv på läkaren i stort sett hela speltiden ut. Min och pappas senaste match såg vi 2015 i London, Arsenal-Sunderland. En okej match, framför allt var det skoj att få se en så nybyggd arena =)

En annan likhet som jag och pappa har är intresset att vilja röra på oss. Fram till att han var 67 cyklade han  ca 10 mil/v i stort sett året om. Här måste jag erkänna att jag viker ner mig, när det blir för kallt och halt. Men inte pappa,  drog bara på sig mer kläder och körde! Som bekant så älskar jag ju att röra på mig, klarar knappt av de TRISTA dagarna med ”admin-uppgifter” vid datorn. Max kan jag sitta 40 min i sträck sen SKRIKER min kropp, RÖR PÅ DIG ASAP! Liknande känsla infinner sig hos mig när jag blir sjuk och måste ligga och vila, efter max 2 dagar, börjar det dra i ländryggen, höften och skruvfoten blir stel.

Nu mer om firandet av pappa i lördags. I och med att mamma och pappa renoverar sitt kök, så går det inte att ha middagar där ännu. Så hela familjen med lite släkt och vänner kom ner till mig och mina guldklimpar. Det blev lite plockmat först, ostar, rödbetor med chevré (se bild nedan), bröd och Champagne att skåla i.

Sen till huvudrätt blev det en klassisk köttbit (entrecote) med sötpotatis pommes och bea samt sallad. Till efterrätt och paketöppningen, gjorde jag en egen chokladpudding på mycket mörk choklad (pappas favorit och inget i mammas smak alls). Tilllbaka till paketöppningen, redan när de första gästerna kom ville Samson ta paketen och öppna direkt. Visserligen, ficka även han två egna paket som han öppnade i ett nafs. Sen ville han till varje pris dra runt ett av pappas paket i ett snöre stora delar av kvällen (se bilderna nedan).

  

Utöver det blev det så klart mycket lek med släkt och vänner för hans del. Det är vad jag kallar riktigt bra stimulans och perfekt sömnpiller för ett litet barn =)

Sist men inte minst några ord om egenskaper som jag verkligen tycker om hos pappa. Han har ALLTID ställt upp för mig, oavsett om det varit att hämta mig inne i stan 03.00 efter en festkväll, skjutsat mig till träningar, kompisar eller som så ofta nu, hjälpa oss med hämtning och lämning av Samson. Det UPPSKATTAR jag verkligen. En annan egenskap är att kunna ge saklig kritik när saker inte är bra, tidigare kunde det vara i småskolan eller när jag pluggade på GIH och nu kan det vara när jag ska skriva offerter eller liknande till klienter. Ibland pekar han med hela handen och säger bara, Du Junior, – det där var ingen merit! Andra gånger kan han ge konstruktiva förslag på förbättringar.

Den sista rollen som pappa verkligen ha klivit rätt in i så är det som morfar till Samson. I början märktes tydligt att han inte vara lika bekväm som mamma att hjälpa till med att vara barnvakt mer än någon timme i taget. Det gick snabbt över och nu hämtar han på förskolan, lämnar, lagar grötfrukost, kryper ner och sover middag med honom, busar eller bara tar upp Samson i famnen och gosar (se bilden nedan). Till pappas stora glädje har Samson även nyss lärt sig att säga ”Moffar” innan sa han mest ”Mommo” även till pappa.

Gos med Moffa!

© 2024 Sandra Rusk

Tema av Anders NorenUpp ↑