Sandra Rusk

Månad: september 2016

Vilken resa:)

25 september, 2016 /

I onsdags hade jag och M vår årsdag. Tiden har gått så galet fort, 9 år:) HELT KLART,  min bästa vadslagning någonsin!! VADET var att inom max 14 dagar våga gå på en nätdejt.  Vid dag 12 stod det mellan M och en till,  den andra gjorde bort sig redan på morgonen.

M och jag skulle ses utanför Snaps på Medis för att ta en öl.  Minns fortfarande när jag såg M första gången på riktigt, tyckte han var stilig i sin kavaj.

Efter Snaps hamnade vi först en kortis på ”Mera Bar” och sedan avslutade vi på ”Oliver Twist”.  Vi snackade å hade trevligt å några frågor minns jag särskilt väl att M frågade,

  • Vill du ha barn i framtiden?
  • Vad pluggar du nu?

Sen var det mycket snack å frågor som mellan raderna gick ut på att ta reda på jag var van att stå på egna ben och leva utan att bli en igel på honom.  Jag minns också tydligt att jag tänkte,  det e nog det minsta han kommer att behöva oroa sig för.  Just då var det mer en fråga om att överhuvudtaget hinna dejta någon.  Pluggade heltid på GIH och jobbade 50% (med typ 70 resdagar/år).

Om ja inte minns fel så kom ja hem typ 1 på natt efter vår dejt. Ytterligare en detalj som ja minns väl är när vi skulle skiljas åt vid Slussen för att ta tuben åt olika håll. M säger, tack för i kväll å ger mig en typisk ”kompiskram” (min direkt reaktion).  Ni vet så där,  lite på sne och avslutar med att klapp mig två gånger på ena axeln.  Tänkte direkt,  okej… Det har var ju skoj men han vill inte ses igen! Åkte hem å stängde av min mobil direkt och tog sovmorgon dagen efter.  Sen fick jag ett sms från  M direkt när jag satte på mobilen igen.

Nu 9 år senare,  bor vi i vårt andra gemensamma boende,  tycker inte alltid samma sak (vilket jag tror är bra), har hunnit resa väldigt mycket och har fått den bästa lilla ”minikopian” av oss båda,  Samuel. Som sagt tiden går fort när man har roligt!

PS. En otroligt viktig sak som jag verkligen uppskattar fortfarande, är söta sms från M lite då och då!

"Industrigröt"

”Margarin är bra för barn”

19 september, 2016 /

Just nu är jag mycket fundersam av flera olika anledningar. Främst, matrekommendationerna som vi nyligen har fått från BVC. Knappt några vuxna som vi umgås med kan tänka sig att äta ”färdiglagad” t.e.x risgrynsdgröt hemma eller över huvudtaget produkter som är halvfabrikat i någon större utsträckning. Hemma hos oss är det heller inget undantag, vi äter till 95% mat lagad från grunden som baseras på ekologiska råvaror. Grundtanken är också, lite vitt socker, vitt mjöl och mat som är ”så kallat sundare allternativ” som Lätt och Light kommer aldrig någonsin innanför våran dörr!

På en av våra senaste BVC-träffar var temat ”Att börja äta mat” . Vi hade först lite frågor och diskussioner kring smakportioner, livsmedel att undvika att ge små barn m.m. Sedan kom det nog det mest otippade, vi fick titta på en film som skulle ge tips och råd om barnmat. Och tro det eller ej, filmen som visades var på ett VHS-band! Aaa, du läste rätt, VHS! Redan när filmen sattes på blev jag lite fundersam i och med att jag såg VHS-bandet. Ganska snabbt, förstår ju vem som helst att den här filmen är ju rätt gammal.

Nu till det som gjorde mig mest upprörd av den här filmen. Vid ett flertal tillfällen poängterades att, vi gärna skulle blanda ut barnens smakportioner med MARGARIN och  att ”industrigröten” som finns i livsmedelshandeln är bra för barnen. Framför allt framhölls, ”den färdiga gröten är mineralberikad vilket är nyttigt för era barn”.

För det första, vi skulle aldrig någonsin laga mat eller tillsätta margarin i maten som jag eller M äter. Så därför finns det inte på kartan att tillsätta det i Samuels mat. Min ståndpunkt har alltid varit, MARGARIN är SKIT!

Sen var det ”industrigröten”. Ser ingen anledning till varför vi skulle ge den till Samuel (argumentet från Livsmedelsverket mfl. är att barnen behöver ”induistrigröt” för att få i sig vitaminer och mineraler). Istället säger jag direkt, laga egen gröt på ekologiska havregryn utan massa konstigheter i och låt barnen äta andra livsmedel med mineraler och vitaminer.

Hos oss är taken att Samuel ska få äta leverpastej (för att få i sig järn) samt att äta paltbröd (finns att köpa på den mycket välsorterade Hemköp Matpressen) som vi mortlar och sedan blandar i hans gröt som vi själva kokar. I övrigt kommer vi även att testa smakportioner med avokado, banan, sötpotatis, broccoli m.m. inom kort och självklart kommer vi att laga hans mat med ÄKTA SMÖR!

Jag kan verkligen INTE alls förstå varför BVC ens visade den där tokgamla videon om mat. Någonstans tycker jag att de borde ta mer ansvar än så, de träffar föräldrar hela dagarna och flera går stenhårt på deras ”råd”. Borde inte BVC, då ha ett intresse i att den information som de delar med sig av är uppdaterad!? Självklart förstår jag att BVC-sköterskorna inte kan vara experter inom kost. Men men tanke på hur ”hett” ämnet mat är just nu, så skulle BVC åtminstone kunna ge tips på uppdaterade sidor på nätet (som bygger på ny forskning) eller,  varför inte bjuda in en föreläsare som är expert på nutrition och som är utbildad inom området!

 

Rutiner som funkar

14 september, 2016 /

Innan Samuel föddes har jag hela tiden fått höra, ”barn älskar rutiner”. Har egentligen aldrig funderat så mycket över det som nu. Mina tankar har typ gått, går det att skapa rutiner redan nu? Saker ändras så fort, är det värt att försöka? Jag älskar ju rutiner, så varför inte? Eller som M säger, du lever i ett litet ”rutnät” fullt av rutiner.

Just nu är jag av uppfattningen att rutiner ger trygghet och förenklar vardagen för oss alla tre. Särskilt för Samuel. Därför har vi nu följande rutiner som funkar bra,

  • Ser till att försöka vara på en plats där Samuel kan sova ostört typ 11-13.00.
  • Jag och Samuel sover hos mina föräldrar en natt/v,så att vi alla (utom Samuels mormor i värsta fall) får sova bra.
  • Försöker släcka ner och varva ner typ strax innan 20.00 så att Samuel kan somna omkring 20.30.
  • Ammar Samuel i samband med läggningen.
  • Spelar samma speldosa när han ska somna oavsett tid på dygnet.
  • Sjunger godnattvisor och andra sånger dagligen.

Dessa saker har vi i stort sett gjort lika dant sedan Samuel var knappt två månader. En skillnad har dock inträffat sedan en vecka tillbaka. I stället för att somna vid typ, 21.30 så somnar Samuel tidigare nu och vill självklart upp tidigare på morgonen. Innan var det inte ens nära att han var vaken innan 09.10 och nu vaknar han någon gång mellan 08.15-08.40, vilket är okej.

Så nu får vi se hur det går med rutinerna framöver  i och med att jag från och med nästa vecka börjar jobba 20% samtidigt som ett nytt äventyr närmar sig! =)

25% mindre risk!

8 september, 2016 /

Som de flesta av er redan vet så, jobbar jag med träning. Jag har haft förmånen att jobba med min STORA passion i livet i snart ett decennium och älskar det fortfarande. Framför allt trivs jag bäst med att ingen dag är den andra lika och att få träffa så otroligt olika sorters människor och att hjälpa dem att utveckla just SIN TRÄNING! Sen är det så klart en härlig bonus, att ha skoj på jobbet 95% av tiden =)

Att träna, oavsett träningsform är väl ganska så ”inne” just nu. Vänner, bekanta, familj och kunder deltar i olika sorters lopp, tävlingar och utmaningar som aldrig förr. Här måste jag börja med att säga, att jag verkligen tycker det är roligt att se att fler och fler sätter upp olika mål och utmaningar med sin träning! Något som jag däremot har lite svårt att förstå är alla de människor som är ”relativt” unga (under 40 år) som redan har börjat få krämpor (typ ont i ryggen, höften etc.) och som inte kan se sambandet, mellan värk och sitt stillasittande och avsaknad av motion/träning.

Missförstå mig NU INTE! Jag menar inte att alla som i dag aldrig tränar måste börja träna 3-4 pass/v och älska det som jag gör. Utan mer att fler måste börja fundera över hur det vill må och framför allt hur det vill att deras framtid ska se ut. För några dagar sedan släpptes en intressant artikel i DN, om att den ”Optimala träningsdosen är högre än väntat”. Kort och gott, istället för den tidigare rekommendationen från WHO,  om 150 minuters rask promenad i veckan. Så visar nya studier att, ”Först vid en nivå som motsvarar 17 timmars rask gång i veckan, eller 8 timmars joggning, avtog nyttan av extra träning. Då hade risken för diabetes, hjärtinfarkt och stroke minskat med omkring 25 procent”.

När jag hade läst den här artikeln, så blev min första spontana tanke. Skönt att den gamla ”rekommendationen” äntligen kan kastas! Min andra tanke blev, nu borde fler förhoppningsvis fatta grejen att vi kan inte fortsätta att leva som vi gör. Ta gärna någon min och fundera över följande saker som de flesta av oss gör dagligen:

  • Vi ligger ner och sover 6-10 timmar/natt.
  • När vi går upp ur sängen på morgonen, sätter vi oss ganska snart och äter frukost på en stol.
  • När vi är klara hemma och ska börja vår dag, går de flesta av oss på sin höjd 10 min innan vi befinner oss i en hiss eller en rulltrappa som snart ska ta oss till en buss, en bil, en tunnelbana eller ett pendeltåg.
  • Väl framme vid vårt transportmedel vill de flesta av oss gärna sitta ner
  • När vi sedan kommer fram till vår dagliga sysselsättning, har många av oss max 10 min som vi behöver gå och sedan SITTER vi ner igen, fram till lunch.
  • Vid lunch går många ut och äter eller ner till ett lunchrum. Åter igen handlar det om typ max 10 min som vi tar oss någonstans. För att sedan SÄTTA oss ner igen. (Självklart vet jag också att det finns människor som tränar och går ut mer än 10 min under sin lunch).
  • Åter tillbaka efter lunchen, SÄTTER de flesta av oss ner igen.
  • Typ 16.30-18.00, våra dagliga sysslor är över och vi gör samma procedur som på morgonen för att ta oss hem. Dock är det fler och fler som här klämmer någon form av träning här! =)
  • Väl hemma, sitter vi  oss snart och äter middag eller sitter ner i vår soffa och kolla TV.

Som sagt, de flesta av oss sitter ”ganska” mycket under en dag. Och jag är ÖVERTYGAD OM att fler av oss kan ÖKA  tiden som vi INTE SITTER under en dag! =)

Olika sorters glädje

2 september, 2016 /

Gårdagen började egentligen inte på topp, Samuel vaknade ovanligt tidigt typ 08.15. Vanligtvis sover han till 08.45-9.30, vilket har varit mycket skönt, med tanke på amningen vid typ 04.00 och sedan 06.00. I och med att han vaknade lite tidigare, så passade vi på att ligga kvar i sängen och dra oss lite längre än vanligt och leka med hans skallra m.m. Jag hade hoppats på att han skulle somna om, men det var inte ens nära. I stället gick jag upp och åt frukost och strax innan 10 gick vi ut på en promenad.

Just nu försöker jag ”träna” Samuel att börja gilla att vara i bärselen när vi är ute och går. I och med att vi ska ut å flyga senare i höst, så tänker jag att det kan vara rätt schysst att han även är trygg i bärselen, när vagnen är incheckad. Vi tog den ”vanliga” promenaden ner mot sjön trekanten och på hemvägen hände något mycket roligt. Vi möter en ung kille på trottoaren och jag tänker på en gång, tror det där var Theo ( min gamla pingisadept). Han ser inte oss och går vidare. Vänder mig om och går tillbaka efter honom och knackar honom på axeln och säger, visst är det du Theo? Han ler och ser lite förvånad ut och säger, JA! =) Vi stannar och pratar lite om pingis, vad han sysslar med nu, hans plan om att plugga vidare etc. och om Samuel som sitter i bärselen på mig. Vid ett tillfälle tittar Samuel upp och tittar på Theo, vi står där alla tre och bara ler en kortis. Sen snackade vi vidare om, hur länge sedan det var jag var hans tränare och våra olika åldrar just nu. Tiden har verkligen sprungit i väg, Theo blir myndig senare i helgen och senare i år blir jag ju hela 34. När vi snackat färdigt går vi åt varsitt håll och sekunderna efter, känner jag verkligen glädje. Jag tycker alltid det är skoj att möta tidigare adepter och se att de minns lite av tiden då vi tränade tillsammans i kombination med att de är på nya platser i livet och är laddade av förhoppningar inför framtiden =)

Den andra ”glädjeboosten”som kom i går var när jag läste, Johan Esks text i DN om, vår nya MTB-stjärna Jenny Rissveds. Det är något med idrott och prestationer, som alltid har fängslat mig. Jag blir blev alldeles varm i hjärtat av att läsa texten, en liknande känsla fick jag förra veckan,  av att se dokumentären om en av de största idrottsstjärnorna någonsin, Serena Williams och av att se Sara Sjöström ta alla sina medaljer under OS. Att träna dag ut och dag in, att dedikera sitt liv mot en prestation, sånt beundrar jag något ENORMT. Det häftigaste av allt är att se framför allt idrottskvinnor, med REN STYRKA, både mentalt och fysiskt. När de hamnar i ”flow” och slår rekord och vinner medaljer, då får jag gåshud!

Avslutningsvis, fick jag en tredje ”glädjeboost” i går kväll, när jag och en gammal kompis fick till en middag i går kväll. Tyvärr blev det en liten väl kort ”catch up” i och med att Samuel skrek efter mjölkbilen. Men en kortis var bättre än att inte hinna ses alls =)

© 2024 Sandra Rusk

Tema av Anders Noren — Upp ↑